Omar Khayyam skrev sina dikter i Iran för nästan tusen år sedan, men de är ännu lika populära i stora delar av världen. Hans s.k. "rubaijat", fyrradingar, innehåller såväl jubel över stundens njutning som filosofiskt vemod över tillvarons förgänglighet. Här presenteras var och en av hans rubaijat i tre versioner: en relativt trogen översättning av Akbar Golrang, en någon friare tolkning på vers av Sven Christer Swahn och slutligen originalet, för den som läser persiska._ Erik Holst